Ett vattentryck på 4000 bar motsvaras av en hastighet på 800 m/s och i överljusfart mellan Mach 2 och Mach 3. 

Den lokala uppvärmningen som uppstår vid bearbetning, är så liten vid vattenskärning att den påverkar varken materialstrukturen eller detaljens egenskaper.

Till skillnad från andra skärande bearbetningsmetoder ger vattenskärning upphov till tryckspänning i stället för dragspänning, vilket ökar stabiliteten.

Redan på Clondyketiden använde guldgrävarna sig av vatten för att skära upp grusmassorna i lager efter lager för att komma åt guldet. Vattentrycket fick de upp med hjälp av bälgar och ånga.

I USA och året 1969 började idéerna för den moderna industriella användningen ta form. Tanken var först att försöka såga träplankor med denna teknik.

Bakgrunden till idén låg i massaindustrin där man hittade sprickor i ångledningar, som inte kunde ses med blotta ögat, genom att följa ångledningarna med en sopkvast. När kvasten fördes över sprickan slets den i stycken av trycket.

1972 var den första tillämpningen för den här tekniken redan klar. Den användes aldrig till träplankor utan till att skära papp.

Under tiden hade man i England utvecklat en annan tillämpning som användes till att skär skosulor.

Till Sverige kom vattenskärningstekniken redan 1974 och användes för tillverkning av isolering i form av fiberplattor.

Den abrasiva vattenskärningen kom igång 1983 vilket innebar att man tillsatte slipmedel till vattenstrålen. I och med detta kan man idag skära i stort sett i alla förekommande material.

Copyright © Aquasoft